The Darkness i endure...

Standing between Love and Hate
Why is it all so hard?
Trying to sort myself out
I plunge deeper into the well

Drown this confused soul with fire
As i see no line in sight
No horizon at the end
Only a bottomless descent

Seared and scarred i scream for life
To be found, to be here
But silently the predator within
Locks me down into that vault
Where no light heals
And no hand reach
I plunge deeper down into my darkness
And i dream, never to be found again...

Tankar å funderingar som kommer å går å kommer igen. En del bra, en del dåliga. Finns så mycket jag skulle klara mig utan, men lik förbannat så måste man tänka på det om å om igen. Vill inte stänga dörren helt, för då känner jag  att jag glider mer å mer in i en fas där jag inte bryr mig längre. Vill inte fastna i samma skit igen, där ingenting händer längre. Jag vill ut å leva, men då måste jag först komma över mig själv, glömma det som varit...


Men det är så jävla svårt


Inte med...

Känner mig nere ikväll... vill inte må så här... varför ska en känna så här? Vad är meningen egentligen? Försöker finna svar, men det är som bortsprunget....


Take me away to the quiet place
Where the doors of perception open wide
Smiling faces greet me there
Loved and lost, lost inside
Take me away to the netherworld
Where we dance in the waves, the universe shines
The place that holds my beautiful dream
When I awake, I look to the sky and

Pray that I will live forever
The sorrowed man will not be me
Today I'll change my life forever
For what I've seen must surely be

Fly me away on the wings of a dove
To the temple of knowledge we can fly
Smiling inside, peace so clear
One with the all, one within mind
Fly me away to a better world
Where there's no more war and can be no shame
The place that holds the great mystery
When I awake, I look to the sky and

Pray that I will live forever
The sorrowed man will not be me
Today I'll change my life forever
For what I've seen must surely be

Here I am, body and soul
Flesh and blood, on this stage I play my role
No, there's no time left for gazing at the sky
No, there's no time left, kiss the wind goodbye and
Pray that I will live forever
The sorrowed man will not be me
Today I'll change my life forever
For what I've seen must surely be
In the eyes of the sorrowed man...

Det som en gång har varit...

...men aldrig kommer igen... Men frågan är, om man vill att de ska göra det?!

Läser igenom en massa saker man har skrivit. 
Sånt som kändes skönt att få ur sig, som man lämnade efter sig för att kunna andas ett par dagar till.
Nu när man läser en del av det, så kommer det tillbaks, bara litegranna, sådär lagom.
Funderingarna, som aldrig tycktes vilja släppa greppet, hur mycket man än försökte.
Om hur löjligt man betedde sig för vänner och folk, när man egentligen bara ville bli sedd.
Om alla saker man ville säga, men som aldrig fick sägas, tack vare den lilla rösten i huvudet som bara sa "NEJ!"
Om alla saker som man ville göra, men som alltid blev hindrade av just den rösten
Rösten som varje dag sa att man inte dög till någonting...

Men allt förändrades till slut! Det släppte! Det försvann!
Och allt tack vare 2 underbara år på en plats där folk brydde sig, där folk visste hur de var, Där folk visste hur det kändes att må så som jag gjorde innan jag kom dit! Jag hade aldrig i hela mitt liv kännt mig så hemma, så välkommen, så med i gänget. Och det räddade mig! Jag lyckades bryta ut ur mitt onda jag, det som aldrig ville med å göra nått, säga nått! Jag blev fri!

Nu när man sitter här å läser det, så visst tänker man! Men det är inga tankar som trycker ner en längre!
Och jag är Glad! Glad för det... för annars hade jag aldrig kunnat sitta såhär förmodligen:
Med egen lägenhet och jobb, personlighet som man inte behöver skämmas över (iaf inte helt och hållet)!
Med en vänskapskrets som nästan sträcker sig över hela sverige
En vänskapskrets som hör av sig då och då för och kolla läget
Som bryr sig
Allt tack vare dom 2 åren...

Dom bästa i mitt liv...

What may happen on ordinary days...

Jahaopp, då sitter man här, sent en söndag kväll, med morgonskiftet stormandes emot en ännu en gång! Att det ska vara stört omöjligt att kunna sova riktigt natten mellan söndag å måndag inför morgonskiftsveckorna är mig veterligen helt oförståeligt... man borde kunna vara trött på kommando, så att man kan få vara trött då man ska sova, å pigg när man vaknar, osv osv...

Nåväl, får hoppas att denna veckan har nåra äventyr å bjuda på! Man vet aldrig vad som kan finnas runt hörnet (även om denna lilla by är ganska så... liten^^)!

Så gött att denna månad snart är slut också... säsongens första grillning väntas te nästa helg, å lönen är på intågande, så man borde ju vara glad inför denna veckan...

+ att man har upptäckt lite ny musik att förgylla dagarna med^^ Kamelot! Där har ni kvalite prog metal (Prog power metal t om;P)

Men nu ska denne herre dra sig mot sängen å sova lite (eller åtminstone försöka! Fördelen är ju att man kommer vara trött likt en gnu som sprungit järnet hela dagen imorrn kväll.... typ....)


G'nite

The Fear is all around

Trying to push it away
This heartwrenching feeling
The panic inside rises
The world fades away into darkness again

No escape from this prison
No running away from this hell
Poisoned by this sorrow
In this dark and hollow shell

Breathe
Again i must breathe
To save my sanity from the pain
To throw the horror away

But as i breathe in and out
Only nothingness remains
Black as the darkest night
And as cold as the deepest grave

The heartcrushing feeling

Is all that remains...

Time fades away so slowly...

Serenity - The Heartblood Symphony... bra låt...

I was always proud of beeing a part of you
My life in your house always seemed too good to be true
Your trust in me, I paid it back with my loyality
To die in your name has been the fate that waited for me

Here in a second life I am your servant (again)
I´ve sworn allegiance but I won´t close my eyes

Give me a reason for ending my treason
I fear it´s too late, games you have played leaving a bleeding heart
I long for the old times, I´m sick of your false rhymes
Turning the world to something never meant to be

I remember the very first day wearing your sign
The falcon eyes, the wings of red felt right to be mine

Here in a second life I am your servant (again)
I´ve sworn allegiance but I won´t close my eyes

Give me a reason for ending my treason
I fear it´s too late, games you have played leaving a bleeding heart
I long for the old times, I´m sick of your false rhymes
Turning the world to something never meant to be

You were so close to me just like a family I never had
The brave lost in the past, the one I love obsessed
And there´s no way to cure her twisted mind
... I still can´t believe what you have done to me

Give me a reason for ending my treason
I fear it´s too late, games you have played leaving a bleeding heart
I long for the old times, I´m sick of your false rhymes
Turning the world to something never meant to be

Every day, Ever so gray...

New days pass
Ever so gray and lifeless
A sad reminder
Of one's own life

Oh, to bring out the darkness within
The festering sorrow
To feel life shine
And blow away all sadness

But today, like every day
No light shines through
The lines are thick
Walls of hollowness stretch beneath the surface

Oh, to feel there is a meaning to this
All the suffering, All the pain
I need to know
Lest i fall into sorrow again

In a torrent of selfpity and sadness
I reach for that final push
But as always
The freedom of nothingness eludes

The End of an Era...

...And the dawn of a new one...

Or something like that

Nu har man iaf, för en gångs skull, raderat mitt lunarkonto... efter 6 långa å innehållsrika år, flitigt använt i 4 av dom, men sista 2 åren har det vart ganska död. Men den har ändå bringat mig some good times... å nåra få internet vänner^^ så helt piss har den inte varit... men nu e de slut... änden på linjen har blivit nådd, och jag ger mig ut på okända marker

Communitys i allmänhet börjar också bli lite småsegt... Känns som att man inte hör hemma längre på vissa av dom^^ (de flesta t om!)...
Kan de vara ålder å att man har mognat som människa (på nått konstigt skruvat sätt), ändrat sin syn på livet (till en stor del åtminstone), å skaffat sig en bred vänskapskrets i riktiga världen (som jag iofs inte träffar varje dag eller varje vecka, men den finns där alltid, till skillnad från mitt "gamla" liv^^)... Who knows... Good riddance, finally... eller hur fasen dom där engelsmännen säger...

Hursomhelst är det slut med Lunar, å vem vet, fler kan följa med i fallet... Vill folk tjöta med mig, så antingen skicka meddelande på msn eller via telefon... dom som jag anser vara mina vänner vet nr å e-mail (fast de kanske inte e helt sant. A ja, har inte nån varken mitt nr eller mailadress så skicka ett meddelande för satiken^^ alla kan glömma ibland)


men men...


Nu ska ja tebaks te å njuta av helgen, and nothing is gonna stop me from that, rest assured...
Hoppas ni har en bra helg iaf ^^!


So long, så länge...

Don't Belong...

Paradise Lost - Don't Belong

People say I'm in the way
People say "Never betray"
Oh when I've gone, when I've gone
You'll turn to me when I've gone, when I've gone

Need a little understanding for all I've done
In another situation i don't belong

Belong...

Every day humiliate
Every day solemn in trait
Oh when I've gone, when I've gone
You'll turn the key when I've gone
Don't belong...

Need a little understanding for all I've done
In another situation I don't belong
Need a little understanding for all I've done
In another situation I would belong

Belong...

Need a little understanding for all I've done
In another situation I don't belong
Need a little understanding for all I've done
In another situation I would belong

Belong...


Sometimes i don't belong...
Just face the facts...

Ett slags självförakt...

Jahaopp...

Så många saker som bara flyger omkring i hövet just nu... Tankar på vad man gör, gjort, å vad man ska göra å annat skit! Ena stunden är man kung, den andra en slav som bara blir slagen å trampad på. Att man ska känna lycka en kort stund, för att sedan bara få en käftsmäll med stämpeln "loser" av sig själv, som totalt mosar det leende som så farligt visade sig. i snart tio år har man gått nu med alla dom tankarna å föraktet... försvinner förvisso ibland, men kommer alltid tillbaks, hur mycket en än försöker trycka tillbaks dom. Å då oftast i dubbbel bemärkelse

Vad är det som saknas, kan tänkas?! Vad är det man gör som alltid får en att agera magnet för just alla dom tankarna? Lite lycka kan väl aldrig skada, å visst, den kommer ibland... men den ska alltid försvinna lika fort, om än fortare t om.
Balans är så viktigt. Ena dagen bra, andra total katastrof. Likt att man tänder å släcker lampan. fast lampan håller man oftast tänd lite längre... men inte sinnet å lyckan... alltid går lampan i huvudet sönder, å man måste byta ut den... men med vad?!


Jag finner mindre å mindre anledningar till å fixa det... Lamporna börjar ta slut...


Growing Shadows

Time to descend into the cold darkness again
The sorrow lingers within, a season spent
This soul thrown between love and damnation
And i'm still standing there, alone

The Shadows grow tall
In this world where nothing gives
Everything is torn out of my cold hands
The candles brushed away by the chilling breath of the fall

Oh, to feel the warmth of a loved one
In a time so dark and foreboding
Being left alone is both heaven and hell
For too long i've felt locked in an eternal purgatory

And the horizon seems to run further away
Despite the miles i've covered
It's silent laughter ever haunting
And the false dawn of hope that ever wants to shine over my heart

Oh, this woe is so hard to understand
This day grows old
And time falls within it's hourglass
Forever reminding me of this winter of emotion

The shadows grow tall
And i feel forever cursed to long for someone
To hold
And to love...


Det börjar kännas jobbigt...

Long time, no see...

Damn, säger jag bara.... Damn, damn, damn också...

3 månader typ sen senast man skrev. Tiden bara flyger fram. Å vad har man hunnit med? Jo, Jobba jobba jobba jobba semester jobba jobba... å så Wacken då

Sommaren har varit som en sommar ska vara iaf. Bra väder å så, å de gillas............ Faktiskt^^!

Å nu te hösten, vad händer då? Jo, jag fyller år, 24 denna gången. Börjar änna bli en gammal guppe :P Men de ska man överleva, tror jag allt^^


Det var inte möe, men alltid lite iaf...

So long, Så länge

Stop and Stare...

One Republic - Stop and Stare

This town is colder now, I think it's sick of us
It's time to make our move, I'm shakin off the rust
I've got my heart set on anywhere but here
I'm staring down myself, counting up the years
Steady hands, just take the wheel...
And every glance is killing me
Time to make one last appeal... for the life I lead

Stop and stare
I think I'm moving but I go nowhere
Yeah I know that everyone gets scared
But I've become what I can't be, oh
Stop and stare
You start to wonder why you're 'here' not there
And you'd give anything to get what's fair
But fair ain't what you really need
Oh, can u see what I see

They're tryin to come back, all my senses push
Un-tie the weight bags, I never thought I could...
Steady feet, don't fail me now
Gonna run till you can't walk
But something pulls my focus out
And I'm standing down...

Stop and stare
I think I'm moving but I go nowhere
Yeah I know that everyone gets scared
But I've become what I can't be, oh
Stop and stare
You start to wonder why you're here not there
And you'd give anything to get what's fair
But fair ain't what you really need
Oh, you don't need

What u need, what u need...

Stop and stare
I think I'm moving but I go nowhere
Yeah I know that everyone gets scared
But I've become what I can't be
Oh, do u see what I see...


Mycket bra låt å text....


Så känner jag mig just nu iaf...

The Dreaming Fool...

Striving to find the words to say
At the beginning of the newborn day
The memories struggle against times boundaries
Only to be swept away

As i gaze down the maw of madness
In my own soul blackness
The smiles that i bring everyday
Is a mere cover for my emptiness

Oh, why can't i see that everything smiles
That the days i search for come
Why must i live a life full of lies,
When i look for someone to call my own?

Why must i dream so much?
Cause dreams never come true
Every day is a try to empty myself
Cause who needs a dreaming fool?

For what place is there
For what place is there here
For what place is there in this world
For a dreaming fool like me...




Även om våren är här
Så kan jag inte finna glädje i den....


Bara tomhet...

The loveless will...

Nått som man bara skrivit ner... kanske med en viss sanning i tanke, kanske inte... döm inte det som nått jag verkligen strävat efter att skriva ner... bara något jag skrev därför att...


I sit here
A mere void in this world
A long lost memory
With a story lost and nearly untold

Every single day was a prison
Every joy a lie
Everything seemed to blur around me
Were there any place left for me to hide?

Bringing those memories back
Am i the sole one to blame?
The only one to point at
The only one to carry the shame?

If i hade a new soul to enter                 *If i had the choice*
A new life to pass                                   *Would i take it?*
New Memories to lean back on           *And if i'd do*
thousands of days to grasp                  *Would i break it?*

Reaching out, trying to seek shelter from my own
Soulless reflection
I needed arms to save me
Please
I couldn't endure more rejections

But, Still i sit here
With an empty smile on my lips
A mere void in this world
With a single word in my mind, born to kill
This lone, lost and loveless will...

RSS 2.0